October 14, 2008

Ny vecka, nya tag?

Då var det måndag igen.. Samma veva, samma sysslor.
Dagen började som vanligt, var med och skjutsade ungarna till skolan... sen så hade jag bebisen lite, sen sov hon, sen åkte mamman och hade bebisen, och då va ja ledig.. va ledig till 13, men hon kom inte tillbaka förräns 15, så då va ja helt sysslolös.. Meningslöst.. Om ja hade vetat att jag hade vart ledig så länge kanske jag kunde gjort ngt.. Well well..
På eftermiddag körde ja lite... gick väl ok.. sort of.
Sen till kvällen hade vi gjort middag och tårta till mormorn som fyllde år idag. Och mitt i middagen blev det världens kaos typ. Lilla killen ville inte äta sina grönsaker (ja vet det är låter så lamt, men så var det) och sen för att föräldrarna sa att han skulle äta en gurka börjar han störttjuta och skrika och ha sig. Och då, enligt familjens regel-system, fick han en varning, men han vägrade fortfarande, och då fick han en time-out till sitt rum, men han vägrade det med. Då blev han släpad tills sitt rum och fortsatte skrika. Mamman och pappan började bråka för att mamman ville inte att pappan skulle fortsätta "fighten" med lillkillen, men han gjorde det iaf. (Lillkillen är lite, ja va ska man säga. Enivs/bortskämd/grinig/kort-stubinig osv osv) så ungerfär efter en halvtimma av farandes ut och in från sitt rum, fått en massa godsedjur borttagna och diverse åt han sin gurka, men stämningen i familjen blev konstig. Mamman blev ledsen och allt blev bara konstig. Ja kände mig lite lustig i sammanhanget för ja bara stod där, men jag plockade iordning disken och städade lite så länge för att ändå "göra ngt" och inte bara stå och glo typ.
Så ja, jag hade ju tänkt att prata med mamman ikväll och säga vad jag tycker och hur jag känner... men åh, va detta tvunget att hända ikväll, ja vill ju inte komma med ännu fler "dåliga" saker liksom.. men samtidigt skulle det vara väldigt bra att säga ngt ikväll, eftersom imorgon ska vi ha ett möte med en från organisationen och prata lite om hur jag trivs, och sånna allmänna frågor, så då kan det ju vara bra om jag kanske liksom säger hur jag känner..
Buu... va detta är svårt. Men ja vill vara kvar i USA. Jag ska vara kvar. Jag gillar USA. Men jag vill vara i en familj jag trivs i till 100 %.
Har även snackat med lite andra au pairer, och det är endel som också är tveksamma av olika anledningar, så jag är inte ensam så det känns på ett sätt skönt.
Och sen, tack för alla stöttande kommentarer folk. Det uppskattas ska ni veta.
/Victoria

1 comment:

NInnie said...

åh dude jobbig sitts! Berättade du nått senare? (vet inte hur sent detta va hehe)Kan verkligen se de framför mig asså... (lite kul att de va på engelska, då låter bättre då ju Haha... men ne... MEn asså om du skulle komma hem... då jobbar vi o sen flyttar vi :D För i Sverige ska vi inte bo hela livet...<3