Bitter

Bitter. Det är vad jag är. 

Att promenera (eller powerwalk:a if you will) är inte alls min grej. För mig är det ett transportsätt. Att kunna ta sig från punkt A till punkt B. Inte någon träningsform. Med det menar jag inte att det är en dålig form av träning, för det är jättebra att gå, men jag tycker bara inte det är särskilt roligt (om man inte går med ngn annan och pratar typ). Om jag går någonstans så är det endast för att jag inte kan springa. 

Som nu till exempel. Har i några veckor inte kunna stödja helt på min fot (gå gör inte ont, men att hoppa, stå på bara den foten, eller springa t.ex är omöjligt!) och det verkar vara någon form av stressfraktur (marschfraktur), överbelastningsskada, stukning eller ja nått...  och jag är måttligt stressad över det. 

Att köra intervaller eller långdistansträning på crosstrainer eller sittandes på en cykel kan inte bli mer tråkigt. Inte heller min grej för fem öre. Och inte särskilt givande eftersom det är löpning jag tränar inför och vill förbättra. Det gör jag sådääär lite om jag tränar något annat liksom. Det vet jag ju. Konditionen i sig går ju att träna upp om man står och trampar på en crosstrainer, men löptekniken och just de muskler som jobbar exakt vid löpning når man inte alls på samma sätt. Åååååh, idag klagar jag bara!

Bläää ingen är mer bitter än jag just nu alltså. Haha suuuck! :(

Hade tänkt springa Friskishalvan här i Jönköping (10 eller 21km) 3/5, Vårruset 8/5, Göteborgsvarvet 17/5 (kommer jag ff göra, men vi får se hur det går liksom?!) och sen blodomloppet i Linköping i slutet på maj. Jag hoppas innerligt att det är bättre tills dess!!

Så, nu har jag fått skriva av mig lite! Sorry!

Translation:

Bitter. That's what I am right now.

Walking (like power walking) is not my thing at all. To be, it's a way of transportation. To get from one point to another. Not a form of exercise. And by that I don't mean it's a bad form of exercise- walking is great- but I just find it really boring (unless you walk with someone else). If I walk somewhere it's only because I cannot run.

Like nowadays. For a few weeks I haven't been able to run and stand properly on my left foot. Walking is fine, but as soon as I run, jump and like do a lunge on that foot it hurts so bad. It seems to be some form of stress fracture or spraining.... not sure. But I'm feeling stressed about it.

Intervals or longdistance on a crosstrainer or a bike is just soooo boring. Not my thing at all- either!! And since I'm training for a few races in May working out on a crosstrainer or bike is like just not cutting it. If I'm gonna run a race I'll have to run during my exercises. Well, I can work on my cardio on the treadmill, but it's not really gonna help me improve my running. Aaaah, today is a day of complaint!

Now one is mroe bitter than me right now!

Well, all I can do is hope it'll get better until May! 

There. I'm done for today haha. Sorry !