Jag tror jag drabbats av den årliga höstdepressionen . Jag har hamnat i ett mood där jag saknar ihjäl mig av mina tyska och amerikanska vänner. Det är inte rättvist att jag inte ens kan se dom på en årlig basis. Jag saknar också ihjäl mig på att bo utomlands, där hösten är varm och fin och jag inte behöver gå med dubbla byxor i oktober.
Jag vill också plugga utomlands. Men det kostar skjortan och man kommer leva med skulder tills man går i graven. Motiverande liksom.
Sen finns det två saker jag vill utbilda mig till men jag är smart nog att välja två saker där båda kostar skjortan det med. Båda de sakerna jag vill måste man läsa på privatskolor och som inte är csn berättigad. Bra, Victoria, bra.
Tur att jag har världens bästa pojkvän iaf som försöker sitt bästa med att få bort mina dystra tankar.
Translation:
I think I got the "yearly fall depression". I'm in a mood where I miss my foreign (German, American, Austrian). It's not fair that I can't even see them on a yearly basis.
I also miss living abroad, where the fall is nice and warm and I don't have to wear double pants in October.
I also want to study abroad. But it costs a fortune and I'll end up in debt for the rest of my life. Such motivation.
Then there are two things I want to become and study. But those two things you have to PAY for (Otherwise school in Sweden is for free, but the two things I wanna do is not...) and go to lie private schools. Good choices, Victoria.
I'm lucky that I have the best boyfriend in the World though, he's trying his best to get me back on track again.
No comments:
Post a Comment