Ted

Bättre sent än aldrig, gick Andreas och jag på Ted igår. Äntligen.

Hade dock en bajsdag igår. Saknade ihjäl mig av mina vänner i USA, tyckte synd om mig själv och önskade mig på ett flygplan som skulle ta mig dit så jag skulle få krama dom alla och äta frozen yogurt med dom. 

Tänkte att lite träning skulle göra saken bättre. Gjorde det iofs lite. Hade ställt in mig på en lugn kväll hemma för att försöka ta bort min fruktansvärda huvudvärk, men Andreas kom hem från jobbet runt 20:30 och tvingade med mig på bio för att få tankarna på annat. Hur gulligt?! Dock var jag genom hela filmen inte riktigt 100 men bion var iaf rolig!

Translation:

Better late than never. We finally watched Ted in the movies last night. 

Though, I did have a sucky day again. I miss my friends in the US so freaking much, and I felt so sorry for myself and wished I could just get a seat on a flight that would take me there so that I could hug them and we could eat frozen yogurt, just like the good old days. 

I thought that going to the gym might make me feel better. It did. A little. I had planned a quiet evening at home to cure my terrible headache, but when Andreas came home from work at 8:30pm he had booked tickets to go see Ted. He wanted me to get my mind on something else. Super cute. Although I was not completely there in my head, I really enjoyed the movie!