Det är nämligen så att mitt värdbarn är väldigt envis (så som jag.. det är som att argumentera mot mig själv, och det är då inte lätt ska ni veta.) Saken var den att A:s kompis (M) hade "strypt" A när dom hade lekt. Dom lekte som sagt, och det hade visst gått lite vilt till. Och A vägrade godta M:s "Förlåt", för "Han ville ju döda mig!!! Hur ska jag kunna förlåta det?!". Och ja, det är ju förståeligt, men jag var ju tvungen att förklara för honom att jag tror inte att M:s avsikt var att verkligen döda honom. Men Jodå, varför skulle han annars göra det. Och jag stod typ i en 20 min och snackade med A först, (för att ens få honom att godta hans förlåtelse), sen fick jag gå till M (A ville inte vara i närheten av M liksom) och få honom att säga förlåt (igen) och verkligen förklara varför han gjorde det, och att han aldrig ska göra det igen (det får vi hoppas ?) . And thank goodness, han accepterade ursäkten tillslut min lilla unge.... Det tar mkt att komma åt honom ska ni veta. I felt proud haha.
Planen var iaf att åka till parken, men vi stannade kvar på skolgården och lekte. Det var ngn form av jag var "it" och jag skulle försöka ta dom och sen leda dom in till ett "toabås"... haha, ja det låter ju trevligt...Men ja, trött vart jag iaf efter att sprungit efter dom rackarna.
Min kväll kommer iaf bli soft. A ska till hans pappa iaf, så jag är off rätt snart..
Planen var iaf att åka till parken, men vi stannade kvar på skolgården och lekte. Det var ngn form av jag var "it" och jag skulle försöka ta dom och sen leda dom in till ett "toabås"... haha, ja det låter ju trevligt...Men ja, trött vart jag iaf efter att sprungit efter dom rackarna.
Min kväll kommer iaf bli soft. A ska till hans pappa iaf, så jag är off rätt snart..
No comments:
Post a Comment