But I'm happy anyway

Det är fruktansvärt tråkigt att ha kompisar långt borta. Det börjar kännas lite ensamt i Växjö, utan någon riktigt nära vän här. Jag saknar min vännerskrets i USA. Dom blev som min familj, vi hängde varje kväll nästan. Jag är inte riktigt en person som "behöver" hänga med folk varje dag, absolut inte. Men jag saknar ändå det där "Hey, ska vi gå till Peets/Starbucks och hänga ikväll?"". När man känner för det liksom.

Tur att jag har Andreas iaf. Han kan man alltid lite på :P Och träningen. Skulle jag inte fördrivigt så mycket tid på gymmet hade det nog vart värre. The gym is my only friend now haha.

Ninnie var här (äntligen) häromdagen och vi hade oss en himla fin dag! Me like! Vi pratade och pratade och pratade ! :D Awesome!
Igårkväll var jag också hemma hos Elin, på campus, som fyllde år och där var det lite fest, och det var himla skojss! :)

Translation:

It's awful having friends living so far from you. It's starting to feel a little lonely here in Växjö, without having a close friend by your side. I miss my friend from America. They became my family, we hung out basically every night. I'm not really a person who "needs" people around me all the time, absolutely not. But I do miss the "Hey, wanna go to Peets/Starbucks and hang out tonight?" texts. Just whenever you feel like it. 

I'm lucky to have Andreas, at least. Him, I can always count on :) And the gym. If I hadn't spent so much time at the gym it would have probably been worse. The gym is my only friend now haha. 

Ninnie came to visit the other day and we had a nice Ninnie-Victoria day and the only thing we did was talk talk talk haha!! Awesome ! :D
And last night I was at a party at my friend Elins house, that was super nice as well! :)