America VS Sweden

När jag var i Tyskland var vi inne i en engelsk bokhandel och där hittade jag en intressant bok som jag köpte, ”Xenophobe’s guide to the Americans”. På framsidan är det en bild på Frihetsgudinnan, McDonalds pommes och dollarsedlar. Känns väldigt..... klockrent haha. Nedå. Eller... jo...
Jag tänkte jag skulle försöka mig på att göra en jämförelse på det svenska folket vs the proud Americans. (Ur min synvinkel.... så som jag upplever amerikaner generellt och svenskar generellt).

Jag ska quota en sak som står på första sidan i boken: (översatt till svenska)
"Sitt bredvid en amerikansk på ett flygplan och han kommer omedelbart att tilltala dig med ditt förnamn och fråga" Så, hur gillar du det i USA? ", förklara hans senaste skilsmässa i detalj, bjuda hem dig på middag, erbjuda att låna dig pengar och svepa om dig i en varm kram vid avsked”

Jag ska inte motargumentera detta. Inte alls. Jag kommer ihåg mina första veckor i USA, jag blev så chockad av hur trevliga, inbjudande och generösa folket är där. Ok, i början var jag jättefascinerad bara av att alla man träffade sa ”Hi, how are you?” (och verkligen trodde att dom menade själva innerbörden, men sen förstod jag mer och mer att det mest bara är ett sätt för dom att starta en dialog. Men det låter trevligt, tycker jag!).

Om jag ska skulle översätta den ovanstående meningen om en svensk skulle jag skriva:
”Sit jämte en svensk på ett flygplan och han vänder ryggen mot dig, stirrar ut mot den molnfyllda gråa himlen med musik i öronen och ser så ”upptagen” ut som möjligt. Han/Hon kanske säger något om denne måste gå förbi dig för att komma ut från sätena för att gå på toaletten, så som typ ”.... *harkel*...” Går på toa, kommer tillbaka och går tillbaks till samma position".

Är jag elak nu, eller talar jag sanning? Du har din uppfattning, detta är min haha.
...Fortsättning följer...

Translation:
When I was in Germany we went to a neat little English bookstore and I found an interesting book, “Xenophobe’s guide to the Americans”, which I bought. On the front cover is a picture of the Statue of Liberty, McDonald’s fries and dollar bills. First thought was that it was very…. Dead on haha. Nah.. Or… Kinda…
I thought I'd try my hand at making a comparison of the Swedish people vs the proud Americans. (From my point of view .... how I see the Americans in general, and Swedes in general).

I’m going to quote one thing that is printed on the first page of this book:
“Sit next to an American on an airplane and he will immediately address you by your first name, ask “So how do you like it in the States?”, explain his recent divorce in intimate detail, invite you home for dinner, offer to lend you money and wrap you up in a warm hug on parting”.

I am not going to argue that, not at all. I remember my first weeks in the U.S., I was so shocked by how friendly, welcoming and generous people are there. Ok, at first I was really fascinated just by the fact that everyone I met said 'Hi, how are you? "(and I really thought they actually cared and meant “how are you doing?” every time they said it, but then I realized more and more that it’s mostly just a way for them to start a dialog. But I think it sounds nice!).

If I am going to translate the sentence from the book so it would fit a Swede, I would write:
"Sit next to a Swedish person on an airplane and he turns his back towards you, staring out towards the cloudy gray sky with music in his ears and looks as" busy and unavailable"as he possibly can. He/She may say something – but only if he/she must. Maybe he has to pass you to get out from the seats to go to the bathroom, and he might open his mouth and say “....*ahem*..."Goes to the bathroom, comes back and goes back to the same position.

Am I mean now or just honest? Well you have your opinion, this is my haha.
..... To be continued....