We like good feelings, don't we?

Ja, nu är ja hemma efter att ha vart och träffat min (blivande? förhoppningsvis) värdmamma och hennes son. Och det känns bra! Jag skulle lätt välja henne, och ja tror att hon vill ha mig som au pair. Vi åt lunch i södra delen av SF och satt och pratade.. hon va supertrevlig och skön... och hennes son likaså... han verkar va väldigt enkel (tillskillnad från mina pojkar ja har nu haha)...

Mamman påminde mkt om min farmor, lika driven och målmedveten och positiv till att lyckas i livet och att uppfylla sin drömmar. Blev så inspirerad av henne idag (ja kanske kan bli makeupartist ändå ;P) .
Så ja vi åt lunch på en restaurang och sen åkte vi till Pacific Beach i SF med deras hund (sååå sööt), det va typ en hundstrand för hundar att springa lösa.. dock va det så kallt där så vi va där inte så länge.
Ngt som ja fick se i verkligheten idag va den kända dimman som ligger över SF. Shit alabama vilken skillnad det va från att åka 10 min mot havet och SF.. man såg verkligen dimman tydligt och det blev jättekyligt där... hellustigt hehe... Men sen i San Bruno (south SF) va det fint väder liksom.. och det va liksom bara några minuter typ bort..
Nu mår ja bra känns det som. Jag tror detta kan bli ngt bra. Hon verkade vara väldigt positiv till mig också, så det känns bra. Hon tyckte ja verkade va en väldigt "grounded, down-to-earth-tjej"... va säger ni, har hon rätt ;) ? Och så frågade hon om ja pratade engelska i sverige.. hon hörde liksom ingen accent och det va så flytande.. ja, det är ju tur det :P

(Deras söta lilla hund Cuma...)
/Victoria