Dumma jag?

Okej, just nu känner jag mig så dum, egoistisk, och igen- dum, elak.

Efter att ha legat i natt och planerat lite hur jag skulle säga till mamman, tog jag tillfället i akt och satte mig ner och pratade med henne och sa hur jag kände. Det var jobbigt, min röst började skaka... jag gillar inte att prata så personligt eller vad man säger, med folk. Anywho.. Hon blev nog rätt chockad (och besviken?) när jag sa det, för hon hade ju som sagt inte anat ngt. Annars kan det ju vara så att man märkt att man inte passar personlighetsmässigt och så... (Vilket jag annars tycker att vi gör, och det är det som är lite sorgligt). Men hon var väldigt förstående och ville ju liksom att jag skulle känna att jag trivdes helt osv.

Nu vet jag inte vad som händer, om jag ska få en ny familj på "en gång" (eller a, inom snar framtid) eller om vi ska testa en vecka till och se... Det ska komma en hit snart så vi ska prata (inte pga av det, men ett möte som alla har i början), men det kommer ju tas upp så klart. Så ja, vi får som sagt se.

vad jag "fasar" (inte så drastiskt ord kanske) är att jag hamnar i en sämre familj liksom.. men men, då får ja väl byta en gång till haha..

/Victoria