Min Första Bilolycka Är Kommen

Igår släppte jag av päronen i ett köpcenter i San Jose. Jag hade klass igår med, och när jag åkte på motorvägen och skulle svänga av på Exiten, så krockar jag med en bil som smiter framför mig.

"Boom", sa det då !
"NEEEEEEJJJJJ" skrek min hjärna.
Bajs!! ursäkta mitt språk, men så kände jag verkligen.
Vi svängde in vid kanten och vi gick ut och kollade bilarna, ingen av oss var skadade och självklart vart ju min lilla Volvo-råtta mosad i fram. :( Vi körde ut från motorvägen och in på en parkering för att, ja, göra det man ska i en olycka. Hans bil var typ inte skadad alls- bara typ två repor eller ngt i bak.
Jag ringde min värdmamma, försäkringsbolaget och ja, pratade ett tag... Guuuud så dåligt jag mådde. Liksom, det är - enligt min åsikt- lika mkt bådas fel, som ingens fel. Han körde in framför mig och var tvungen att tvärbromsa för bilarna framför honom saktade ner- och jag small i honom pga det.
Jag fick vägledning av vårat försäkringsbolag- Tack för henne, hon lugnande ner mig- och vi bytte ut information och allt sånt där. Sen ringde vi också polisen som kom efter typ 20 min, så då bara satt vi där som 2 fån och bara väntade. Han var väldigt trevlig killen som var i andra bilen, så det var iaf skönt. Hade ju vart snuvigt om det hade vart ngn tjurig tant eller vad som hehe... Och ja, under tiden så märkte ja ju att ja kommer missa, eller iaf en del av, min klass som jag var påväg till.
Polisen/Highway Patrol kom och vi lämnade all info till honom, han frågade frågor hur det gick till och allt sånt där. Efter jag fått svara på lite frågor- hur muppigt var inte det.. usch, helt shockad, och engelskan blev ju bara blask haha (obs ej roligt), så det var mindre kul- fick vi åka därifrån. Som tur var var båda bilarna körbara, så jag åkte till klassen, en timma försenad och satt där och lyssnade- inte för att jag fokuserade så mkt på vad han egentligen sa men.. hade ju lite annat i huvudet minsann.
Sedan, hämta upp päronen igen och sen iväg till A:s Spring Concert, som dom hade i skolan.
Alltså, hur mupp har inte min april månad varit. (yeeess, ja har haft det uuunnnderbart med en veckas resandes med päronen)- men det har vart mkt med bilen, skolan, stress mm... Jaja, Victoria- sluta klaga nu. Som sagt, det kunde vart värre- jag tänker såhär- det skulle kunnat blivit en riktigt smäll och jag, el den andra föraren hade blivit förlamad eller ngt. DÅ skulle ja kunna klaga.

Translation:

Yesterday morning, I dropped my parents at a Mall in San Jose, and as I was heading back on the freeway, on the way to school, I drove in to a car. I was exiting and he'd just entered the ramp. And as he was merging in infront of me, the cars infront of him made a sudden stop, so obviously, he had to push the brakes hard, and so was I- but my car had no chance to stop that fast so instead- "Boom". I was like "NOOOO, this isn't happening"
But it did, so we pulled over to the side, went out to see that we both were ok, it wasn't that hard smash, and his car was kind of fine, just 2 scratches, but my lovely Volvo needs surgery in the front :(
We exited the freeway, pulled in to a parkinglot, called everyone that needs to be called- insurance, (hostmum), police. He came after a while, we exchanged information, he asked questions about what and how it happend and so forth.
When that was all done, we could go to where we were heading, for me school. The guy in the other car was very nice, made it kind of easier, and my insurance women calmed me down too, so that's good.
So, yea, I missed 1hour of class, and then I just went and picked up my parents again, cause we wanted to make it to A:s Spring Concert his school had.
This month (besides my looovely trips with the folks) has been a lot of problems, stress and everything. But I shouldn't complain, really- this stuff makes me think that, I mean, either him or me could have gotten hurt really bad if it would have been a more serious accident- we are lucky in a way- so no more complains for me. Sorry.