Som många vet har jag ju ansökt än en gång för att få studentvisum och plugga i usa. Idag fick jag mitt resultat. Igen. Jag VAR inställd på ett nej (även att dom sa till mig att "dina chanser är större nu än dom andra gångerna".).
Jag öppnade brevet och när jag såg att det förutom mitt pass, var ett vitt papper medskickat förstod jag på en gång att det var ett nej. "Det är lugnt", tänkte jag. Jag var ju inställd på ett nej. Eller? Ja, inställd ja, men jag kunde inte rå för att få lite hopp i mig när dom sa dom där orden till mig. Men ändå, det var lugnt. Trodde jag, ja. Tills jag åkte till Ninnie. Där brast jag. Himla skit.
Sen åkte jag hem. Blev inte precis bättre. Och det blev inte lättare på jobbet en timma senare. Kul att jobba med übersmå och svullna ögon och gråten i halsen hela tiden.
Allt jag tänker på är hur himla orättvist livet kan vara. Jag är nog inte den ända som tänker så från gång till gång. Liksom, jag har varit SÅ himla ovetandes om vad jag vill göra med mitt liv. Sen hittar jag något jag känner till 100% att jag vill göra -studera i en engelsktalande miljö (asså ni anar inte hur SJUKT MYCKET jag saknar att prata engelska 24h om dygnet. Jag vet inte om jag är töntig, men den saknaden är sjukt stor. )
Nu är jag sådär lost igen. Som jag var innan detta kom upp. Tillbaks på ruta 1 känns det som nu.
Och jag vet att om jag någonsin ska kunna lämna detta och gå vidare så måste jag ha ngt annat mål här i livet. Men om man inte har det då? Vad gör man då? Det var ju detta jag ville :(
Jag öppnade brevet och när jag såg att det förutom mitt pass, var ett vitt papper medskickat förstod jag på en gång att det var ett nej. "Det är lugnt", tänkte jag. Jag var ju inställd på ett nej. Eller? Ja, inställd ja, men jag kunde inte rå för att få lite hopp i mig när dom sa dom där orden till mig. Men ändå, det var lugnt. Trodde jag, ja. Tills jag åkte till Ninnie. Där brast jag. Himla skit.
Sen åkte jag hem. Blev inte precis bättre. Och det blev inte lättare på jobbet en timma senare. Kul att jobba med übersmå och svullna ögon och gråten i halsen hela tiden.Allt jag tänker på är hur himla orättvist livet kan vara. Jag är nog inte den ända som tänker så från gång till gång. Liksom, jag har varit SÅ himla ovetandes om vad jag vill göra med mitt liv. Sen hittar jag något jag känner till 100% att jag vill göra -studera i en engelsktalande miljö (asså ni anar inte hur SJUKT MYCKET jag saknar att prata engelska 24h om dygnet. Jag vet inte om jag är töntig, men den saknaden är sjukt stor. )
Nu är jag sådär lost igen. Som jag var innan detta kom upp. Tillbaks på ruta 1 känns det som nu.Och jag vet att om jag någonsin ska kunna lämna detta och gå vidare så måste jag ha ngt annat mål här i livet. Men om man inte har det då? Vad gör man då? Det var ju detta jag ville :(
Translation:
Third time's a charm. NOT.
As some of you might know I've once again applied for a student visa to study in the states. I got my result back today. Again. I was prepared for a "no" (even though they did tell me that "you're chances are bigger this time than the other times").
I opened the letter and when I saw my passport along with a white paper I knew it was denied. "It's OK", I thought. I was prepared for a "no", wasn't I? Well, prepared, yes, but I couldn't help getting a little hope inside when they did say those words to me. But still, I was OK. Or so I thought. Until I went to Ninnie. And welcome tears. Man!
Then I went home. Didn't exactly help. And it sure wasn't easier to work an hour later. How fun to work with small and swollen eyes and a big lump in my throat.
All I can think of is how unfair life is. I'm sure a lot of you have that thought every now and then. Like, I've NEVER known what I wanted to do. Then I find something that I want, 100%, and was SO excited to do, study at a college in an English speaking environment (I'm serious, you have NO IDEA how much I miss speaking English 24/7. I might be weird, but I miss it soo much).
Now I'm lost again. Like I was before. I'm back to square one.
And I know that, if I ever want to be able to move on with my life, I need to find something else to do, a goal, something I REALLY really want to do with my life. But what if I don't have anything like that. What are you suppose to do then? THIS is what I wanted :(
Third time's a charm. NOT.
As some of you might know I've once again applied for a student visa to study in the states. I got my result back today. Again. I was prepared for a "no" (even though they did tell me that "you're chances are bigger this time than the other times").
I opened the letter and when I saw my passport along with a white paper I knew it was denied. "It's OK", I thought. I was prepared for a "no", wasn't I? Well, prepared, yes, but I couldn't help getting a little hope inside when they did say those words to me. But still, I was OK. Or so I thought. Until I went to Ninnie. And welcome tears. Man!
Then I went home. Didn't exactly help. And it sure wasn't easier to work an hour later. How fun to work with small and swollen eyes and a big lump in my throat.
All I can think of is how unfair life is. I'm sure a lot of you have that thought every now and then. Like, I've NEVER known what I wanted to do. Then I find something that I want, 100%, and was SO excited to do, study at a college in an English speaking environment (I'm serious, you have NO IDEA how much I miss speaking English 24/7. I might be weird, but I miss it soo much).
Now I'm lost again. Like I was before. I'm back to square one.And I know that, if I ever want to be able to move on with my life, I need to find something else to do, a goal, something I REALLY really want to do with my life. But what if I don't have anything like that. What are you suppose to do then? THIS is what I wanted :(
12 comments:
I'm so sorry to hear that.
I am want to get into the US someday too, but its so difficult to get in I'm, waiting until I finish my masters because then I qualify for a different kind of visa.
Good luck and dont give up just yet!
i'm so sorry!! ): that is so disappointing. don't give up, though! even if this doesn't work out, i'm sure you'll be able to find a way to be in the states for some amount of time eventually.
Aw that sucks, I'm so sorry to hear your bad news but I suppose perseverance will get you somewhere. I know you want to study in the states but have you thought of coming to London? I guess it's a lot different to the US though.
Im sorry to hear that dear =(
well you should think for any other options, thought. There are so many good places compared to US.
Find ur own way to Rome! ^^
I am sorry to hear that hun! I hope things get better for you! Dont give up! Mwah xx
Åh, fyfan vad tråkigt! :(
Cheer up! I am sure things will be fine again :)
I think if you really want something, you keep trying until you get it. Don't let this get you down! x
Why don't you apply to a university in England? As a European citizen you dont need a visa or anything and we created the English language so if its English you want its the right country for you! :D :D
<3
gumman, gud vad ledsen jag är för din skull :(( kramkramkramkram åhhh
Hejhej.. halkade in har och tankte jag kunde lamna ett litet avtryck nar jag enda hade vagarna forbi!
Vad jag verkar forstatt ar att du so bad vill aka till USA och plugga, right? Lessen att hora att det inte gick vagen denna gang... far man vara sa frack och fraga varfor? Whatever you do, dont give up on your dream! Vet att det kan vara jobbigt och tufft ibland, men kampa pa! Det kommer ordna sig till slut!
Har sjalv alltid haft en drom sen jag var liten att aka hit och plugga... skam den som ger sig..;) Efter ett antal ar senare blev min drom verklighet. Kom hit som au-pair forst, var bara hemma i sverige i 2,5man innan jag kom tillbax och borjade pa college... slutade skolan i maj forra aret och nu jobbar jag... Vart i USA vill du plugga?
Lycka till med allt! hoppas du kommer ivag snart!
-Johanna
Post a Comment