Det gör ont i en. Och hon försöker förklara att ".. men det är en positiv kommentar och du ska vara glad att det är så.."
- Nej, tyvärr. Så simpelt är det inte. Fatta liksom.
Usch nu mår jag bara dåligt. Jag kommer typ gå och tänka på det hela tiden nu.
Jag hörde det häromdagen också, men det var inte samma sak. Det kändes liksom annorlunda då, eller iaf på det sättet hon sa det. Men att höra det, och på det sättet, från henne (en som inte fattar ett skit egentligen.. och det kan hon ju inte rå för.. eller mer; hon ska vara glad att hon inte förstår..) det va inge kul bara..
Jag vet att jag är ***. Om jag inte var det innan då är jag verkligen (!) det nu.
Ne fy, jag hade kommit över en gräns, ett steg, ett steg i den rätta riktningen innan, men nu känns det bara som att jag föll platt tillbaka.
Jag försöker verkligen intala mig själv att jag ska se det positiva. Men det går verkligen inte.
Jag var visst inte så stark som jag trodde.

No comments:
Post a Comment