Jag blir så frustrerad på något. Jag vet inte vad, men det är väl antagligen på mig själv.
Snart klarar inte min hjärna mer. Tror jag inte iaf. Fast har jag hållt på såhär så pass långe klarar jag väl det lika mycket till, antagligen.
Frågan är om det är värt det?
-Ja, det är klart att det...
- Ne, sluta nu. Det leder ingen vart. Du kommer inte bli lyckligare för det.
Vem ska jag lyssna på? Det vet jag själv svaret på, men jag kommer inte fullfölja det. Jag har redan försökt, men misslyckades. Orkar inte med smärtan igen.
Imorgon ska jag till Nässjö. Vill inte. Men jag hoppas verkligen att jag inte behöver åka dit igen. Hatar det. Men varför skulle dom släppa mig, eller jag menar... dom ser ju hur jag ser ut. Då kan dom ju lugnt släppa mig. Mina tankar syns nu för tiden inte på utsidan, det är något som är säkert..
/Victoria
2 comments:
Jag vet inte vad du har för sjukdom, men även du kommer att kunna vara med dina vänner och bli frisk!!! Det gäller att bestämma sig och sedan kämpa, kämpa och KÄMPA som bara den!!! Jag tror på dig <3!
Hatar du Nässjö :-(
Post a Comment