Det är nu historia.

Fick reda på att jag inte behöver gå dit längre, och det känns skönt.
Ändå skulle jag vilja gå dit. På riktigt. Men som det är nu kan jag inte.

[x] Har ett smeknamn
[x] Är blyg
[x] Kan lyssna på samma låt flera timmar
[x] Kan spara pengar länge .
[x] Har alltid haft vänner
[ ] Har gått på simskola
[x] Har bra ordning på mina grejer .
[ ] Jag har haft massa tejp i mitt hår .
[x] Kan gråta till film / musik .
[x] Har blivit sviken av någon
[x] Har svikit någon .
[x] Gillar att sporta
[ ] Jag är höjdrädd .
[x] Jag har långt hår .
[x] Jag använder smink .
[x] Har färgat håret fler än 2 gånger
[x] Har tyckt att jag är ful .
[x] Är längre än 165 cm
[ ] Jag bär alltid mode .
[ ] Väger mer än 55 kg
[ ] Har bland färg på ögonen .
[ ] Har Paris Hilton eller någon liknande som förebild .
[x] Jag har färgat hår just nu .
[ ] Jag har min vanliga hårfärg just nu
[ ] Jag har fler än 5 bästa vänner .
[x] Jag har mobil .
[x] Kan nummret till fler än 10 pers. i huvet .
[/] Kan sjunga när andra lyssnar /Har gjort, och jag undrar WHY?
[x ] Gillar att kolla på TV
[ ] Tar droger
[ ] Röker
[ ] Snusar
[x] Dansat på mitt rum
[x] Varit på begravning
[ ] Hoppat från en bro
[x] Döpt en insekt jag hittat

/Victoria

"How to save a life"

Jag blir så frustrerad på något. Jag vet inte vad, men det är väl antagligen på mig själv.
Snart klarar inte min hjärna mer. Tror jag inte iaf. Fast har jag hållt på såhär så pass långe klarar jag väl det lika mycket till, antagligen.
Frågan är om det är värt det?
-Ja, det är klart att det...
- Ne, sluta nu. Det leder ingen vart. Du kommer inte bli lyckligare för det.

Vem ska jag lyssna på? Det vet jag själv svaret på, men jag kommer inte fullfölja det. Jag har redan försökt, men misslyckades. Orkar inte med smärtan igen.

Imorgon ska jag till Nässjö. Vill inte. Men jag hoppas verkligen att jag inte behöver åka dit igen. Hatar det. Men varför skulle dom släppa mig, eller jag menar... dom ser ju hur jag ser ut. Då kan dom ju lugnt släppa mig. Mina tankar syns nu för tiden inte på utsidan, det är något som är säkert..

/Victoria

Once in my life I made a huge mistake and I regret it so bad

Jag kommer plågas av detta typ så länge jag lever... allt man vet, allt man har lärt sig... det är ingenting som kommer suddas ut.. även om jag skulle bestämma mig för att bara skita i allt och bli frisk. Man kan inte radera sådan information. Det går liksom inte.
Asså jag måste vart dum i huvudet som ville va såhär innan. Jag fattade verkligen inte vad det innebar. Om jag skulle gjort det skulle jag aldrig utvecklat det såhär.
Min hjärna är manipulerad av saker.. jag skulle vilja att jag var en dator, för då skulle jag bara trycka på delete. På en gång. Utan att tveka skulle jag göra det. Bara för att få bort all skit.
Om man bara visste hur jobbigt det är. Man vet liksom inte om man inte vart där själv.
Jag vill uppmana alla att uppskatta saker som att bara dricka ett glas vatten, gå ut och fika med en kompis eller vad som helst. Uppskatta det, för det finns personer som inte klarar en så simpel sak som det.
/Victoria