Shit asså, igår fick jag för mig att läsa min dagbok som är från 1½-1 år sen, och det var under den tiden som jag var och mådde som värst. Alltså, tjena jag skrämmer verkligen mig själv typ. Vilken skillnad det är egentligen.
Även om jag vet att jag har kommit en bit på vägen till att bli frisk så känner jag det på ett sätt mer nu. Det finns fortfarande dagar som är skitjobbiga, men verkligen i mindre skala, om man jämför med ett år tillbaka. Jag var verkligen nere då.
Och vilka risker man tog ! Tjena, herregud, att jag vågade. Snacka om att leva på tunn is.
Även om jag vet att jag har kommit en bit på vägen till att bli frisk så känner jag det på ett sätt mer nu. Det finns fortfarande dagar som är skitjobbiga, men verkligen i mindre skala, om man jämför med ett år tillbaka. Jag var verkligen nere då.
Och vilka risker man tog ! Tjena, herregud, att jag vågade. Snacka om att leva på tunn is.
Ett utdrag ur min dagbok två dagar innan julafton 2006:
"..Även om man erkänner det för sig själv, så gör jag inte det inför andra. Och på senaste tiden har jag märkt att bara jag drar lite i håret kommer det hårstrån och det är hår överallt typ, på kläder, kuddar osv. Men, men så är det.
............................. Ibland bara känner jag såhär när situationen är såhär- att varför leva? Inte riktigt så allvarligt som det låter men ibland är det bara så onödigt jobbigt. Samtidigt som jag ibland tänker vad är det jag håller på med? Jag är ju egentligen väldigt bortskämd- jag har tak över huvudet, jag har möjlighet till skola, jag har en familj och vänner omkring mig- samtidigt som det finns barn ute i kylan, ensamma, utan mat liksom.. Ne, usch det är svårt det här...."
............................. Ibland bara känner jag såhär när situationen är såhär- att varför leva? Inte riktigt så allvarligt som det låter men ibland är det bara så onödigt jobbigt. Samtidigt som jag ibland tänker vad är det jag håller på med? Jag är ju egentligen väldigt bortskämd- jag har tak över huvudet, jag har möjlighet till skola, jag har en familj och vänner omkring mig- samtidigt som det finns barn ute i kylan, ensamma, utan mat liksom.. Ne, usch det är svårt det här...."
Ja.. jag kan ju tillägga, för min egen skull, att mina dagboksinlägg är oftast lite mer positiva nu faktiskt. Det känns skönt. Men jag har ändå en lååång väg kvar. Well, well, det är bara att fortsätta kämpa emot allt dåligt i huvudet.
Ha en bra helg !
/Victoria
