Har vart borta nu i drygt en vecka. Det har vart underbart skönt. Samtidigt som det är lite (!) skönt att vara hemma saknar jag det nått så otroligt. Friheten liksom. Lyckan. Friheten. Friheten att göra vad man vill, när man vill. Nästan iaf.
Jag var beredd på vad som skulle visas när jag kom hem. Nu mår jag så dåligt över det. Jag vill verkligen inte göra det. Men jag gör det i alla fall.. Dumma tankar. Sluta. Men det är mina tankar. Jag vill det. Jag hoppas bara att allt kommer bli bra när jag börjar skolan.
Men det var ju så himla skönt i Västervik. Jag brydde mig inte där liksom. Jag såg samma syn, men brydde mig inte. För att man inte käner någon? Är det därför?. Ja, typ. Jag är så dum!. Men det är så det är.
Jag har valt det? Skulle jag göra något så dumt? Tydligen. Pucko.